ThereseGoesAbroad

Jag satt nyss och kollade på Kristallen, det svenska TV priset. Ett rätt underhållande med ack så överdrivet program enligt min mening. De drog mest en massa dåliga sexskämt. Är de inte många familjer som kollar på det där? Eller har jag fel?
I alla fall. Det är ju en massa människor som lyckats inom sitt område som deltar på den galan ikväll. Hur ska man då göra för att nå dit? Är det hårt arbete som gäller? Eller räcker det med att man träffar en person som tar en upp till toppen? Bananskalet helt enkelt.
Det är ju en sådan hård konkurrens idag. Det är inte bara JAG som vill bli någonting. Det är inte bara JAG som vill ha det bra ekomoniskt ställt och skapa mig ett namn inom branchen. För tillfället känns det som om man behöver sticka ut så otroligt mycket från majoriteten för att nå detta. Inte minst i Stockholm. Man måste ha de rätta kontakterna, annars är man Nothing.

                                      
För tillfället finner jag ingen annan lösning än den att knega på "längst ner i näringskedjan". Jag är inte rädd för att jobba och visst tycker jag att det är roligt. Jag ser det som en utmaning. Ibland är det dock så frustrerande att känna att man jobbar utan att man kommer någonstans. Jag har ju livet framför mig och jag kommer såklart snappa tag i alla chanser som kommer.

Jag ska dock erkänna att jag ibland längtar efter det där bananskalen! Gör inte du?

/ThereseGoesAbroad